Avgassystemet
På V8 sidventilare finns ett grenrör på vardera sidan av motorn med uppgift att leda ut avgaserna från förbränningsrummen. Grenrören ansluter till blocket med tre rör på vardera sidan av motorn. Cylindrarna 5 och 6 på vänster sida har en gemensam avgasport. Samma på höger sida, där cylindrarna 2 och 3 har en gemensam avgasport. De två grenrören är ihopkopplade med varandra i ett rör som går från vänster sida, framför motorn och vidare till höger grenrör. (Exhaust manifold crossover pipe 1932-1948). Det är bara det högra grenröret som är kopplat till ljuddämparen, som är en 18 tum lång cylindrisk burk. Röret löper innanför den högra rambalken till bakänden av karossen. Röret passerar genom det högra hålet i den bakre tvärgående rambalken. Dimensionen på crossover röret är 1 1/2 tum och avgasröret har en diameter på 2 tum. Den sista delen på avgasröret har diametern 1 1/2 tum.
Ur effektsynpunkt så är den här lösningen inte så lyckad. Så, naturligtvis var en av de allra första ”trim-åtgärderna” att ersätta det vänstra grenröret med ett nytt och även på vänster sida ha ett eget rör. Det fanns också kompletta rör att köpa som kunde anslutas framtill på det vänstra grenröret och som med en krök anslöts till ett eget avgasrör.
Två avgasrör
Vill du ha grenrören innanför ramskenorna och utan konflikt med styrväxeln och oljestickan så är det lite krångligt att få till bra och estetiskt snygga avgassystem. Vill du inte svetsa själv så finns det svetsade grenrör (headers) från Red´s för olika årsmodeller och snyggt gjutna grenrör från Fenton för modeller från 1937.
Har du modifierat din bil och tagit bort, eller breddat det främre V-staget och använder en Vega styrväxel så kan ett s.k Block Hugger Headers grenrör från Flowtech användas.
Förvillande skruvar
Grenrören på Ford V8 flathead 1933-1953 hålls fast i motorblocket med två skruvar vid varje avgasport. Totalt 12 skruvar (hex head bolts). Skruvarna för de främre skiljer sig från de mellersta och de bakre avgasportarna. Skruvarna saknar brickor. Med avseende på materialutvidgningen på grund av värmen, så borde de rimligen ha haft någon form av fjäderbrickor?
- De 4 främre skruvarna har beteckningen 20420-S.
De har måtten 7/16-14 (UNC) och längden 1 3/16 tum. - De 8, mellersta och bakre skruvarna, har beteckningen 24428-S. De har måtten 3/8-16 (UNC) och längden 1 ¼ tum.
De fyra främre skruvarna är alltså något kortare (1,59 mm) och har större diameter (1,59 mm). De har också annan gängstigning än de mellersta och bakre skruvarna.
Anm: Ford V8 60 har pinnbultar och muttrar.
Roterande massa
Motorns roterande massa som består av vevaxel (och till viss del vevstakarnas storändar) svänghjulet med koppling. Den roterande massan har stor betydelse på hur snabbt motorn varvar upp och hur motorn uppför sig på tomgång och då bilen ska rulla igång.
När Ford konstruerade bilen så ville de ha en bil som var komfortabel och lättkörd. Det innebar att när bilen ska köra iväg så ska föraren med motorn på tomgång, lugnt kunna släppa upp koppling, ge lite gas och bilen ska sätta sig i rörelse. Det krävde att rörelseenergin i motorns roterande delar måste vara av en viss storlek för att bilen lugnt skulle sätta sig i rörelse. Med mindre massa i de rörliga delarna skulle föraren vara tvungen att höja varvtalet över tomgångsvarvtalet för att få bilen i rörelse.
Nu är det skillnad på de olika bilmodellernas egen massa beroende på om det är en roadster eller en fullastad Fordor eller en truck med last som ska sättas i rörelse. Många biltrimmare vill minska den roterande massan för att få motorn att varva upp snabbare. Det går bra på lätta bilar. Ford valde att göra sina grejor för ”worst case”, vilket innebär att det finns ett utrymme för att minska den roterande massan, utan att försämra bilens körbarhet.
Svänghjulet
Svänghjulet har beroende på årsmodell och fordonstyp haft några olika utföranden. Gemensamt för alla svänghjul är att de har en kuggkrans med 112 kuggar och som är i ingrepp med startmotordrevet (11 kuggar) när motorn ska startas. Bredden på kuggarna var på 8BA 5/8 tum, 15,875 mm och på 59A 7/8 tum, 22,225 mm. Inpressningen i centrum var också något djupare på 59A än på 8BA.
Observera att vevaxeln har en massa på 30 kg och till detta läggs svänghjulets massa för att ytterligare öka den roterande massan!
Kopplingen
Funktion
Kopplingen är fastskruvad på svänghjulet. Inne i kopplingen finns tryckplattan och lamellskivan.
Kopplingen har tre hävarmar. Dessa fungerar även som centrifugalvikter. När kopplingen roterar slungas vikterna utåt och armarna hjälper kopplingsfjädrarna att pressa tryckplattan mot lamellskivan och inkopplingstrycket ökar med ökat varvtal. Konstruktionen medför att man kan ha mjukare kopplingsfjädrar och får en lättmanövrerad koppling.
Lamellerna är i original gjorda av asbest!
Pilot bearing är tillverkad av en bronslegering
Urtrampningslagret (Throw out bearings)
9 tums koppling
Ford 35-42 och pickup 90 hp
Mercury 39-40
Svänghjul med kant väger 38,7 lbs (17,59 kg) Går att trimma till 20 lbs (9,09 kg).
Svänghjul utan kant väger 34 lbs (15,45 kg) (truck och sedan)
10 tums koppling
Ford och Mercury 41-48, 100 hp
Ford 41-47 Pickup, 100 hp
Det fanns också svänghjul som vägde 36 lbs (16,36).
8BA /8CM Svänghjul 34 lbs (15,45)
Eftermarknads svänghjul med startkrans 24 lbs (10,9 kg) eller i aluminium 12 lbs (5,45kg)
1 lbs = 0,45455 kg. 1 kg = 2,2 lbs
Utföranden
Originalkopplingen med centrifugalvikter tillverkades av Borg-Warner (B-W Mfg.)
Diameter Tryck Årsmodeller
9 tum 810 PSI 1935-40
10 tum 1005 PSI 1941-48 personbilar
11 tum 1215 PSI 1941-48 trucks. Kräver stort kopplingshus!