Spridd produktion

Fram till 1934 fanns det i Tyskland 36 olika fordonstillverkare som levererade fordon till krigsmakten. Fordonen var i många olika varianter och utföranden. Den mycket diversifierade fordonsparken medförde att försörjning av reservdelar och reparationsutrustning var ett gigantiskt logistiskt kaos. Det gick heller inte att flytta delar från ett fordon till ett annat fordon av samma utförande då måttoleranserna var stora och varje fordon i stort sett en egen individ. 1938 hade försvaret 130 olika lastbilsmodeller.

Det tyska krigsmakten bestämde den 15 november 1938 att antalet varianter av fordon skulle minskas, tillverkningskvaliteten höjas och att fordonen skulle vara standardiserade ”plattformar” som lätt kunde anpassas för olika behov. Uppdraget lades på överste Adolf von Schell. Hans fyraårsplan, Schell-Planen började den 15 mars 1939. Planen som helhet godkändes av den tyska riksdagen den 1 januari 1940.  Av 114 lastbilsmodeller blev det nu 19 grundtyper och personbilarna minskades från 52 modeller till 30 grundtyper.

Syftet var att flera företag, beroende av teknisk kompetens och kapacitet kunde tillverka samma fordon och komponenter.  Det gjorde att produktionen av krigsmateriel kunde fördelas på flera olika företag, och efterhand som nya länder erövrades, även till företag utanför Tyskland. Tillverkningen av fordon och delar blev då mindre sårbara för sabotage och bombningar. Så vilket företag, fabrik eller land som tillverkade en viss del eller en motor från 1934 fram till krigsslutet är svårt och i vissa fall omöjligt att reda ut.

Ford V8 221 CID (3613 cc) 75-78 hk

221 CID sidventilaren var Fords volymmotor i Tyskland och den tillverkades i 19 158 exemplar. Motorn fanns i en mängd fordon från Ford. Motorn fanns redan 1935. Den användes bl. a. i Horch-108 (4×4). Bilen tillverkades från 1937 av Horch och från 1939 även av Ford. Fords versioner var EGa och EGb som fanns både med Horch egen V8 och även som en ren Ford-version med Ford V8 (EGd).

Horch och Ford tillverkade 1940-42 även en enklare version av 108:an, som kallades EG Typ 40. Bilen saknade fyrhjulsstyrning men hade hydrauliska bromsar och saknade de två karakteristiska stödhjulen på utsidan. Fords tillverkning av 108:an skedde dels i Köln, Niehl och dels i Berlin. Ford tillverkade 1901 stycken av dessa fordon och Horch  som ingick i Auto Union AG i Zwickau, 8135 stycken.

Bilderna är lånade från http://www.carsfotodb.com/ Den undre bilden kan möjligen vara en photo-shop av en plastmodell.
Mer material om Ford´s WW II produktion finns här: www.kfzderwehrmacht.de/Hauptseite_deutsch/Kraftfahrzeuge/Deutschland/Ford/Ford_3t_Modell_1939/ford_3t_modell_1939.html 

Ford 239 CID V8 (3923 cc) 85-95 hk

239 CID sidventilmotorn började tillverkas i Köln 1939 och användes i lastbilar, ambulanser, radiobussar med flera fordon. Ford i USA hade utvecklat motorn och använde den i Mercury och lastbilar (truck). Lastbilsmotorn hade, för att öka drifttiden och underlätta reparationer, utbytbara cylinderfoder. Den tyska motorn hade beteckningen G99T. En uppskattning är att ca 15 000 motorer tillverkades 1939-45. Omedelbart efter andra världskriget togs produktion upp igen av 3,9 l motorn för att användas i lastbilar och bussar.

Den 22 juni 1941 inledde Tyskland anfallet mot Ryssland. När höstregnet kom blev standardfordonen stående i den ryska leran. Senare kom även snön, som ytterligare försvårade framkomligheten. För att komma fram med lastbilarna krävdes bättre framdrivning än gummihjul. Samma typ av transportproblem hade den tyska Afrika-kåren i Nordafrika 1941-43. Här var problemet sand. Tillverkningen av halvbandfordon gavs därför högsta prioritet. Halvbandaggregaten var en engelsk konstruktion framtagen av  Carden-Loyd, som kopierades av tyskarna.

Under 1942 – 44 användes G99T motorn i halvbandfordon. Det var en Ford standardlastbil där drivhjulen hade ersatts med ett bandaggregat på vardera sidan av fordonet. I Fords fall utgick de från deras modell V3000. Banden kunde bromsas individuellt och underlätta styrningen. Fordonen kallades Maultier (Mulåsna).

För att snabbt få fram tillräckligt antal fordon så fick tre olika företag tillverka halvbandlastbilarna. Det var Opel, KHD och Ford. Bilarna fick militärbeteckningen Sd. Kfz. 3.

En två   minuters film med en renoverad och körbar ”Ford-Mulåsna” finns här: https://www.youtube.com/watch?v=ro_QxqmEk6w

Versioner:
Sd. Kfz. 3a. Opel  (Blitz)  6 cyl bensinmotor. 3 450 tillverkades.
Sd. Kfz. 3b. Ford (SS-Maultier). V8 . 13 952 tillverkades.
Sd. Kfz. 3c. Klöckner-Humboldt-Deutz   Deutz dieselmotor. 1741 tillverkades.

Sd = Sonder = särskild
Kfz = Kraftfahrzeug = motorfordon
Maultier = Mulåsna
3 = 1-99 = fordon utan pansar
a, b, och c = tillverkare

Av Fords produktion var ca 1 000 stycken tillverkade i Frankrike, Asnieres och även ett okänt antal tillverkades i Amsterdam 1942-44. I slutet på produktionsperioden fick lastbilen enklare hytt, platta stänkskärmar (som på den övre bilden)  mindre strålkastare och senare även en järnbalk som främre stötfångare.

Det är möjligt att det tillverkades fler fordon, trots att tillverkningssiffrorna ser ut att vara väldigt exakta! Det fanns säkert också ett stort lager av reservdelar och kompletta motorer och transmissioner, mm. för att klara av underhållet i fält.

Av de tre företagen som tillverkade Sd.Kfz 3 var Fords version den som armén helst ville använda i fält. Fords V8 motor var en enkel konstruktion som var lätt att underhålla. Ford hade hög produktionsstandard på sina bilar vilket gjorde, att delar från skadade fordon kunde återanvändas som reservdelar i andra fordon. Ford Köln skickade också reparationsförband som kompletterade de tyska underhållsförbanden i Ryssland.

Märkta med ett H

Vem var H?

Det finns ett antal Ford V8 (3,9 l) flathead motorblock från 1939 och början av 40-talet, som är märkta med ett versalt H i gjutningen ovanför kopplingen. Motorerna som tidigare tillverkades av Ford i Köln hade i gjutning, bokstäverna EB (Eisenwerke Brühl).  Motorer tillverkade efter kriget hade bokstäverna EB och F och K i två ellipser.

Kännetecknande för de tyska motorerna är att de har ett bakre uttag för en varvtalsregulator eller en Bosch-fördelare. Det uttaget finns inte på de motorer som tillverkats i USA.

Några av de H-märkta blocken och troligen hela motorer kom till Sverige efter andra världskriget som överskottsmateriel eller skrot. Beroende på skicket, så renoverades dessa av Ford i Sverige (då i frihamnen Stockholm) och såldes vidare som utbytesmotorer. Vid renoveringen så slipade Ford bort originalmärkningen. På vår motor har G99T tagits bort och ersatts med en svensk märkning som börjar med S99T.

 

 

Tillverkningsland. S = Sverige. G = Tyskland. F = Frankrike.
Första 9:an är modellåret 1939. 0 = 1940. 1 = 1941 o.s.v.
Siffran 9 är -39 men 9:an var kvar så länge motorn tillverkades.
Andra 9:an = V8 239 CID. 1 = V8 221 CID. 8 = fyrcylindrig.
T = Truck. S = Standard.

Möjliga tillverkare

H-företaget?

En Ford V8 sidventilare med ett H i gjutningen på motorblocket borde rimligen vara en välkänd märkning för de som håller på med renovering av Ford veteranbilar? Vi tog därför i tur och ordning kontakt med Ford-klubbar i Sverige, Norge, Tyskland, USA och England. Några personer i USA visste att det fanns H märkta Ford motorer. Men ingen visst var motorn var tillverkad eller vad H betydde.

Vi tror att H markerar att motorn och hela bilen tillverkats åt den tyska armén och H betyder: Heer, vilket ska tolkas som Des Heeres Eigentum. (Arméns egendom).

Lastbilar tillverkade i Frankrike för den tyska armén fick också en eller flera stämplar  vid ramnumret med H inskrivet i en cirkel. Vi tror att H-märkningen infördes 1939 och användes av Ford, och att blocken tillverkades av Eisenwerk Brühl GmbH, Köln. 1940-45 levererades alla lastbilar och halvbandfordon som Ford tillverkade, till den tyska armén.

Märkning H, Heer eller Heeres-Eigentum fanns även på tyska arméns utrustningar som kikare, kameror, klockor, ficklampor, verktyg, batterier, måttband, elektronikkomponenter m.m. Märkningen fanns på all utrustning som den tyska armén använde, när samma apparat, utrustning eller fordon även fanns i ett civilt utförande.

Andra Ford H-blockmotorer

Estland

Under försöken att identifiera vår motor så fick vi tips om en motor från Estland som har ett H och som behandlats på Jalopyjournal / HAMB. Länken finns här: www.jalopyjournal.com/forum/showthread.php?t=748311″

Norge

I maj 2009 fanns en motor märkt *S99T*842* i Norge. Den hade topparna märkta 9T.

Sverige

Det ska även finnas en motor i Nybro, Småland som har ett ingjutet H i kopplingskåpan.

USA

I mars 2014 blev vi kontaktad en man från USA som heter Christer och som hade en motor med ett ingjutet H.