För identifiering

På 1930-talet kunde biltillverkarna själva välja hur de ville märka sina fordon.

1954 kom i USA det som i dag kallas kallas VIN, Vehicle Identification Number, även kallat chassinummer. Under perioden 1958-1970 hade numren, på bilar tillverkad i USA, 11 positioner för att senare få 17. Från 1981 så består ett VIN-nummer, av 17 positioner med strikta och av National Highway Traffic Safety  i USA skapade regler för de olika positionerna.

Mer läsning om moderna chassinummer finns här: https://en.wikipedia.org/wiki/Vehicle_identification_number

Stansarna

Registreringsskyltar på bilar fanns redan i bilismens barndom. Ett bra hjälpmedel för myndigheterna för identifiering och för att skapa olika former av skattepålagor mm. Bilarnas nummerplåtar kunde lätt bytas, stjälas och även förfalskas, så man behövde även tillgång till någon form av säkrare och ”dold” märkning på bilarna. Biltillverkarna använde av produktions- och logistikskäl löpnummer på alla större systemdelar som motor, växellåda och ram och/eller någon form av kod för tillverkningsdatum och tillverkningsplats. Den största systemdelen var bilens bärande ram som är en del i chassit. Så ramen var en given plats för märkning. När ramen på senare modeller blev dold  hamnade VIN numret på torpedväggen.

USA

Bilens serie- och tillika chassinummer är en viktig komponent för att identifiera ett fordon. När Ford 1932 startade tillverkning i USA, av sina bilar med 221 CID V8 motorer så fick den första bilen chassinummer 18-1, och i löpande nummer upp till 18-212 238. När tillverkningen av 1933 års bilar började så fortsatte man bara nummerserien, trots att 33:an var en helt ny bil och modellserie. Så första 33:an har tillverkningsnummer 18-212 239.  Första bilen med årsmodell -34 har nummer 18-561 593 och den sista -34:an har 18-1 352 202. Även Model 48 som kom 1935 har chassinummer som börjar på 18.

De angivna löpnumren och kalenderåren är inte exakta. Första 33:an tillverkades i mitten på november 1932 och hade -32 års V8 motor. Ford hade en mjuk och praktisk övergång mellan årsmodellerna. Åren 1932 till 1934 tillverkades också den 4 cylindriga motorn, men i betydligt mindre volymer än V8:an. Bilar med fyrcylindriga motorer gavs chassinummer som började med bokstaven B. Bilar med 221 CID V8 motorerna hade 18-nummer från 1932  till  den slutade att tillverkas i USA 1942. Det sista numret var 18-6925898. Bilar med 239 CID V8 motorer, som lanserades 1939, fick chassinummer som började med 99A-.

VanPelt Sales LLC anger följande serienummer för de första tillverkningsåren av Ford 221 CID V8 bilarna i USA:

• Model 18, 1932: 18-1 till 203126
• Model 40, 1933: 18-203127 till 18-457477
• Model 40, 1934: 18-457478 till 18-1234356
• Model 48, 1935: 18-1234357 till  18-2207110

Motorerna tillverkades parallellt med chassin, men hade normalt inte något individnummer som dokumenterades i officiella papper. När motorn och växellådan monterades i chassit så stansade man in ett löpande chassinummer i ramen och även på bakre delen av växellådan. Ramnumret placerades på ovansidan på vänster rambalk vid styrväxeln. Öppnades motorhuven så var numret lätt att se och läsa. I vissa fall så stansades de också in ramnumret på vänster rambalk i höjd med bakaxeln. Det förekom ibland också att numret stansades in på ramen i höjd med B-stolpen. Ibland fanns alltså ramnumret på växellådan och på tre ställen på ramen. De två bakre numren var dolda under karossen och kunde bara ses om karossen skildes från ramen. Ramnumren stansades in helt manuellt och kan vara lite slarvigt islagna. Låg de efter i produktionen så var det lätt att ta hjälp av ”den mänskliga faktorn” och glömma ett nummer och ibland också två nummer.

Numret gavs till en bil i USA i slutet av april 1934. Men det verkar som om utseendet på numret även kan ha sett ut så här. Utseendet på numren varierar beroende av vem det var som knackade in numret. Kanske också när på dygnet det knackades in.

Det är troligt att högerstyrda bilar tillverkade i USA hade den inledande beteckningen 18-F och serienumret. Exempelvis *18-F1030759* (F = foreign?)

Skandinavien

Bilarna som såldes i Skandinavien  1933-34 sattes ihop i sydhamnen, i Köpenhamn, Danmark. De bilar som såldes i Sverige var sammansatta i Köpenhamn och levererades genom Fords försäljningsbolag, som hade sina lokaler i frihamnen i Stockholm.

Bilarna som såldes i Skandinavien gavs ett chassinummer som började på 40. Det här numret användes i mars 1934.

Men även i Danmark fanns utrymme för viss kreativitet. Så numret kan även se ut så här:

Det förekom alltså att man använde ett bindestreck i stället för ett versalt ”i” som skiljetecken mellan siffergrupperna. Fords monteringsanläggningar utanför USA fick sig tilldelade de nummerserier som de skulle använda. Ford använde vanligtvis beteckningen 40 som prefix för reservdelar till 700-serien under 1933-34.

Chassinumret 40-652683 är ett fejkat nummer vad avser de tre sista siffrorna. De inledande 40-652 är korrekt återgivna. Det skulle möjligen kunna innebära att bilar hopsatta i Danmark hade chassinummer som började med 40-6 eller 40-65? Den teorin kullkastas av att den gråa Tudor-34 De Luxe, som stals i Norge runt årsskiftet 2004-05. Den hade chassinumret 40-740856. Det finns även bilar i Sverige som har nummer som 40-580xxx, 40-814xxx och 40-922xxx.  En av bilarna som tillverkades 1933 har numret 40-168006. Vi ser tyvärr inte logiken eller systematiken i nummersättningen av de skandinaviska bilarna? De skandinaviska bilarna som vi sett har tillverkningsnumret instansat på två ställen på vänster ramskena. Det ena stället är uppe på ramskenan vid styrväxeln. Det andra stället är uppe på vänster ramskena, vid bakre tvärbalken, utanför de tre nitarna som håller balken i ramskenan.

Kanada

Bilarna med V8:or som tillverkades i Kanada hade ett C före beteckningen 18. De använde också nummer-grupper om 5000 som var indelade med en bokstav. C = Canada och/eller Commonwealth (samväldet).

Tillverkningsåret 1933 så var beteckningen C18H, 1 till 5000, C18N, 1 till 5000.

För tillverkningsåret 1934: C18A, 1 till 5000 och C18E, G, K, L, M, P, (Q, R?) S, T och X.

Var bilarna högerstyrda så fick de också bokstaven F i serienumret. Exempelvis kunde en högerstyrd Ford V8 tillverkad i Kanada 1934 ha följande chassinummer.

Kanadensiska bilar med fyrcylindriga motorer hade beteckningen CBT, 1 till 5000 och CBW, 1 till 5000.

Nya stansar 1931

Ramnumren var ca ¼ tum höga och avgränsades av instansade femuddiga stjärnor. Ford började i fabriken att använda nya stansar för siffrorna 1, 6 och 9 den 18 februari 1931. Detta meddelade Ford sina verkstäder i ett servicemeddelande daterat 10 april 1931. Ford uppmanade då sina representanter att skaffa nya stansar, dock utan att meddela var dessa fanns att köpa. Sju år senare i (Ford Service Bulletins 15 april 1938) rekommenderade Ford att verkstäderna skulle använda Stamp Set A404 som såldes av verktygstillverkaren K.R. Wilson. Stansarna finns avbildade i K.R. Wilson katalog från 1940.

Då vi inte har tillgång till K.R. Wilsons katalog så har vi lånat bilden från http://www.vanpeltsales.com/FH_web/flathead_serialnumbers.htm