Original, ratrod eller racing?
Fälgar och däck är intressanta när man håller på med gamla bilar. Genom valet av fälgar och däck kan man ge bilen helt olika utseenden. Allt från originalutseende till en 40-50- tals saltökenracer eller dragracing. Eller något mitt i mellan, beroende på smak, ambitioner och ekonomiska resurser.
Originalfälgarna
Fords bilar var väl anpassade till den miljö där bilarna skulle användas. Vägarna var för de tidiga modellerna huvudsakligen, grusvägar med djupa hjulspår. Hög markfrigång och hjul med stor diameter var ett villkor för att ta sig fram. På oplogade vintervägar gav höga smala hjul bra styrförmåga. Så det första kravet var att man kunde ta sig fram med bilen. När vägarna blev stensatta och senare belagda, ökade bilarnas hastighet och även kravet på rimlig åkkomfort och väghållning. Bilarna blev efterhand större och tyngre vilket gjorde att fälgar och däck skulle bära en större massa (load capacity). Större och starkare motorer gav större belastningar i kurvor och vid acceleration och bromsning.
För att visa utvecklingen av fälgar och däck har vi tagit med modellåren 1928-31 även om dessa bilar inte hade V8-motorer. Fälg och däck gäller för Ford V8 personbilar med 221 CI och 239 CI motorer. V8-60 motorn var en alternativ motor i USA 1937 – 1940. Bilar med den lilla V8 motorn hade i allmänhet smalare fälgar än Fords standardbilar. Det fanns också fälgar och däck, som kunde användas på personbilarna, från Fords commercial cars, trucks och även från modellerna Mercury och Lincoln samt en mängd alternativ från andra tillverkare av fälgar.
Original ekerfälgarna till Ford 1933-34 tillverkades av Ford (Hamilton plant), Kelsey-Hayes Co och Budd Wheel Co. Det var ekerfälgar med 32 ekrar och svetsade ekrar. En lätt, stark, billig och snygg konstruktion. Fords och Budds fälgar saknar märkning men fälgarna från Kelsey-Hayes är på insidan märkta med KH. Som option fanns även kromade ekerfälgar. De började säljas av Ford från 24 maj 1934. De kostade $17.00 per styck.
Bultmönster: 5 x 5 ½
|
Modellår |
Fälg |
Utförande |
Igenkänning |
Övrigt |
Däck |
| 1928 – 29 | 21” x 3” | 30 ekrar | A Ford | Ingen navkapsel, synliga bultar | 4.50 x 21 |
| 1930 – 31 | 19” x 3” | 30 ekrar | A Ford | Ingen navkapsel, synliga bultar | 4.75 x 19 |
| 1932 | 18” x 3 ¼” | 32 ekrar | Ventilbula | Navkapsel 5 ¾”, dolda bultar | 5.25 x 18 |
| 1933 – 34 | 17 x 3 ¼” | 32 ekrar | Ventilbula | Navkapsel 5 ¾”, Back space 2,75”, dolda bultar | 5.50 x 17 |
| 1935 | 16 x 4” | 32 ekrar | Slätt ventilhål | Navkapsel 5 ¾”, Backspace 3”, dolda bultar | 6.00 x 16 |
Efter 1935 var det plåtfälgar på alla Ford bilar fram till 1962 då Thunderbird i utförandet Sports Roadster fick kromade ekerfälgar. T-Birds fälgar tillverkades av Kelsey-Hayes. Mer läsning finns här: http://automotivemileposts.com/tbird1962roadsterspecific.html
Bultmönster 5 x 10 ¼ ”wide-five”
| 1936-39 | 16 x 4 | Plåtfälg | Wide five | 6.00 x 16 |
Bultmönster: 5 x 5 ½
| 1940 – 48 | 16 x 4 | Plåtfälg | 6.00 x 16 |
Bultmönster: 5 x 4 ½
| 1949 – 52 | 16 x 4 | Plåtfälg | 6.00 x 16 | ||
| 1953 – (54) | 15 x 5 | Plåtfälg | Backspace 3,25 | 6.70 x 15 |
Mer data och information om de olika årsmodellerna finns här: http://www.carnut.com/specs/
Hjulmuttrar och navkapslar
Ford använde under den här flathead-perioden koniska hjulmuttrar med greppvidden 13/16 tum. Dimensionen på gängorna är ½ tum x 20 threds (tjugo gängor per tum). Navkapslarna 1932 – 35 hade diametern 5 ¾”. Under perioden 1936 till 1939 – då Ford hade ”wide five” fälgar. Då var diametern på navkapslarna 10 ¼”. Kallas ibland ”hundskålar”.
Hjulets delar
Den synliga delen på ett hjul är däcket och fälgen. Inuti ett diagonaldäck finns en slang. Det är den som innehåller luften. Här skiljer sig diagonaldäcket från moderna radialdäck som saknar innerslang. Utan slang skulle ett diagonaldäck kunna läcka vid stora sidobelastningar. Diagonaldäck som monteras på ekerfälgar har också ett fälgband som hindrar att ekrarnas infästning i fälgen skadar innerslangen. De finns de som istället för fälgbandet lindar fälgen med ”silvertape” eller smetar på ett tjockt lager med silikon över alla infästningarna för ekrarna.
Den ljusgula fälgen är en Ford originalfälg 16 x 4 som fanns på Ford 1935. Kulören är Tacoma Cream ”look a like”. Fälgen är pulverlackerad i nyansen NCS-S1030-Y20R från Teknos. Blästrade och lackerade av Vislanda Speciallackering AB. http://www.vslpulverlack.se/
Däckhistoria
Alla Ford bilar 1932 – 1953 hade diagonaldäck (cross-ply or bias ply tire). Det är en relativt enkel konstruktion med en luftfylld innerslang som skyddas av ett yttre hölje, däcket. Däcket är förstärkt med en väv (cord) som ligger i flera lager och som är lagd i ett diagonalt mönster. Vävbanden korsar varandra i en vinkel på 55-60 grader relativt fälgen. Karaktären för diagonaldäcken är att de har liten anläggningsyta mot vägbanan, är spårkänslighet, har begränsad sidostabilitet men har genom sin höjd bra fjädringsegenskaper, vilket ger bra komfort. Fördelen med däcken är att de är enkla att tillverka och har, relativt moderna radialdäck, ett lågt pris.
Ply, plies är det lager av textilväv/trådar/ (cord) som håller ihop däcket och hindrar att däcket sväller upp och blir en ballong när det pumpas upp. Bias = diagonalt.
Radialdäck
I dag har alla moderna bilar radialdäck (radial-ply tire). I dessa är corden radiellt placerad i däcket i 90 graders vinkel till fälgen. Radialdäcket är en amerikansk uppfinning (Artur W Savage 1916, US Patent 1203910A). När Savage patent gick ut i slutet på 40-talet utvecklades och förbättrades konstruktionen i Europa av bröderna André och Édouard Michelin. De hade redan 1889 börjat experimentera med olika typer av luftfyllda däck på racerbilar. Tidigare hade bilarna massiva gummidäck. Bröderna Michelin hade 1948 fått fram ett användbart radialdäck med en stomme av ståltråd. Relativt diagonaldäcken har radialdäcken bättre styr- och bromsegenskaper, dubbelt så lång körsträcka, men har genom stor kontaktyta mot vägbanan en något stötigare gång än diagonaldäcken. Radialdäcken blev snabbt en självklarhet på ”prestandabilar” i Europa. Andra däcktillverkare följde snabbt efter, som franska Uniroyal, italienska Pirelli, tyska Continental och japanska Bridgestone. Några tillverkare valde konstfiber (nylon, rayon, polyester) som förstärkning i däcket. I Sverige började Gislaved tillverka radialdäck med stålcord 1967. De hade ett samarbetsavtal med franska Uniroyal, som på samma sätt som Michelin, använde stålcord i sina däck. De flesta tillverkare kunde också efterhand erbjuda slanglösa radialdäck.
Diagonaldäck och ”bias-belt”
I USA höll bil- och även däcktillverkarna hårt fast vid diagonaldäcken. Skulle de gå över till radialdäck så fick det en mängd konsekvenser. De skulle tvingas konstruera bättre fjädring och stötdämpare, som matchade det förbättrade väggrepp som radialdäcken gav. Jättestora däckfabriker för diagonaldäck kunde läggas ner. Nya däckfabriker för radialdäck måste byggas. Sist men inte minst, så skulle priset på bilarna öka. De flesta i den amerikanska bilindustrin var mycket skeptiska till radialdäck. Några trodde till och med att radialdäcken var en tillfällig modefluga. Undantaget var B.F. Goodrich som satsade hårt på radialdäck. De lanserade 1965, Silvertown Radial 900. Men bilindustrin var inte intresserad av att använda dessa ”dyra” däck som standard.
Goodyear gick en annan väg och förbättrade 1967 sin konstruktion av diagonaldäck med en ”mitt emellan lösning”. Custom Superwide Polyglas. Konstruktionen kallades ”bias-belt”. De lade in ett glasfiberband i däcken. Den stora fördelen med dessa däck var att Goodyear kunde använda samma maskiner som för tillverkningen av diagonaldäck. Med hjälp av en enorm reklamkampanj blev Goodyears ”bias-belt” däcken mycket populära i USA.
Radialdäcken vinner – till slut
I början på 70-talet kom en bensinkris som gjorde att bensinpriset i USA ökade med faktorn tre. Amerikanerna började nu importera mindre och bränslesnålare bilar från Europa och Japan. Importbilarna svarade för 28 % av bilförsäljningen i USA 1980. Alla dessa importbilar hade radialdäck. I mitten på 70-talet började Firestone att tillverka radialdäck. Däcken, Firestone 500, hade en hel del brister och 9 miljoner däck fick återkallas. Firestone gick med brakförlust och 25 000 arbetare avskedades. Firestone köptes upp och räddades av japanska Bridgestone 1988. Goodyear började tillverka riktiga radialdäck 1977. Alla bilar som såldes i USA 1983 hade radialdäck.
Fords kolonisation
Henry Ford var redan under produktionen av A-Forden väldigt ”irriterad” på gummimarknaden och världsmarknadspriset på rågummi (kautschuk, kallas även latex). Marknaden dominerades av europeiska intressen då de hade tillgång till materialet genom sina kolonier i Asien. Det var affärsintresset och även vänskapen med Harvey Firestone som ledde fram till Henry Fords beslut 1928 att starta en egen gummiplantage (Fordlandia) i Brasilien. När den väl var etablerad 1934 började industrin få fram användbart syntetiskt gummi för däcktillverkning och Fords plantage ”glömdes bort”. 1945 beslutar Henry Ford II att anläggningen ska säljas tillbaka till den Brasilianska staten.
Radialdäck på ekerfälgar?
Att sätta radialdäck på gamla ekerfälgar (wire wheels) kan vara en riskabel kombination. Åttio år gamla tidigare rostangripna 32-ekrars fälgar som blästrats och riktats flera gånger under sin livstid utsätts för stora belastningar med radialdäck. Situationen förstärks ofta av effektstarka motorer, asfaltbeläggning och modernt trafiktempo. De gamla ekerfälgarna utsätt också för mycket högre belastningar än de var dimensionerade för med hydrauliskt påverkade bromsar (ibland skivbromsar) och breda radialdäck. Hjullager och komponenter i styrningen är inte heller dimensionerade för de krafter som radialdäcken medför. Om radialdäck är ”ett absolut måste” är det säkraste att använda fräscha plåtfälgar eller nytillverkade 40- eller 60-ekrars fälgar.
Moderna diagonaldäck
Tveksam kvalitet?
En naturlig lösning är att använda de gamla ekerfälgarna och använda nytillverkade diagonaldäck. Många har redovisat är att de nytillverkade diagonaldäcken ofta är av mycket skiftande kvalitet. Ovala, buliga och med masskoncentrationer som är svåra, och ibland omöjliga att balansera bort. Man kan möjligen fråga sig om däcken som användes för 80 år sedan verkligen var så här dåliga? Eller om det bara är de nytillverkade diagonaldäcken som har bristande kvalitet?
Våra däck
Vi köpte däcken från Nort Hants Tyres i England. Däcken fanns i garaget sex dagar efter beställning. Levererades av Posten Logistik, som också bar in däcken i garaget! Imponerande service!
För att eventuellt korrigera bulor och andra oformligheter från tidigare lagring monterade vi däcken på fälgarna och lät dem ligga med något för högt lufttryck i rumstemperatur under några månader. Men våra fem däck har trots detta ”varliga omhändertagande” väldigt konstiga masskoncentrationer. Oavsett däckens läge på fälgarna har vi obalanser som ligger inom området 105 – 145 g. Där kan man hamna med stora däck till lastbilar och terrängbilar. Men för tunna personbilsdäck så är det riktigt dåligt.
Vem tillverkade våra diagonaldäck, då B F Goodrich slutade tillverka diagonaldäck för 50 år sedan? Vi tror att de nu görs på licens från Michelin North America som köpte B F Goodrich 1988 och att tillverkaren är Coker Tire, med huvudkontoret i Chattanooga, Tennessee USA. Coker Tire har fabriker i Ohio och Pennsylvania. De har även underleverantörer i Taiwan, Mexico, Vietnam och Indien. Företaget startades 1958 av Harold Coker och drivs nu i andra generationen av Joseph ”Corky” Coker.
Balanseringen
Enligt rapport från Thomas:
Vikterna från tyska Hofmann passar i det närmaste perfekt. Kan finjusteras lite för att få aningen mindre radie. Ska prova att trycka till dem mot en fälg med något mindre diameter. De är egentligen avsedda för 20” lastbilsfälgar. Vi köpte de två minsta modellerna; 50 g och 75 g.
Fälgarna är så smala att de är svåra att balansera dynamisk (sidokraft) men vi provade mellan statisk och dynamisk balansering och lyckade sortera ut två hjul som blev väldigt bra statiskt och dynamiskt = framhjul. Sedan har vi två hjul som också blev bra statiskt och får klassas som bakhjul. Sammantaget så blev balanseringen bättre än väntat och vi klarar oss med max 1 vikt per sida.
Det femte hjulet har större obalans, runt 200 g, och får bli reservhjul. Nästa steg är att lackera vikterna och sedan montera dem efter markeringarna som vi gjorde.
General Jumbo Wheels
I början på 1930-talet lanserades olika typer av ballongdäck till bilar i USA. Avsikten med dessa däck var att genom en större luftvolym få bättre komfort och genom de bredare däcken få bättre vägegenskaper. Några använde också däck som var framtagna för flygplan. För att få plats med dessa lågtrycksdäck så fick man använda mindre och bredare fälgar. Hjulen såldes i satser om fyra hjul under namnet Jumbo-wheels, Air-wheels, Air Ballon med flera fantasifulla namn. Både Firestone och Goodyear tillverkade dessa däck. En populär leverantör var General Tire Company. Deras fälgar tillverkades av Cleveland Welding som senare gick upp i industrigruppen AMF. Andra tillverkare av fälgar var Kelsey Hayes och Clark Equipment. I folkmun så brukar fälg & däck kombinationen kallas ”General Jumbo Wheels”, oavsett vem som tillverkat dem. Fälgarna som användes var ofta 14 tum och av typen artillery-wheels.
Artillery Wheels
Säger man, eller skriver artillery wheels i dag så menar nog de flesta genombrutna plåtfälgar som har ett inpressat mönster som ser ut som breda ekrar. Från början var artillerihjulen stora träekerhjul som användes på lätta hästdragna artilleripjäser. De amerikanska hjulen hade vanligtvis 14 ekrar och fälgen var uppbyggd i 7 sektioner, s.k. felloes. De stora hjulen ökade framkomligheten i terrängen och ekrarna var bra handtag och hävstänger för att baxa pjäsen. En av finesserna med hjulen var att ekrarna var lätt utbytbara. De var instuckna i hål i fälgringen och hölls ihop vid hjulaxeln av ett cylindriskt nav av trä. Snarlika konstruktioner användes senare av många biltillverkare. De flesta hade nav och fälgbana av metall och endast ekrarna var av trä. Fords model T (1908 – 1927) hade också artilleri-hjul-design. De två sista tillverkningsåren var ekrarna av pressad plåt och lackerade svarta.
Svensk kuriosa: Första gången som fältartilleripjäser hade hjul var vid slaget vid Breitenfeld, utanför Leipzig den 7 september 1631. Slaget avlöpte med seger för den svensk-sachsiska hären som leddes av Gustav II Adolf. Slaget vanns på grund av att det svenska artilleriet, under ledning av överste Lennart Torstenson, var rörligt och snabbt. De hjulförsedda artilleripjäserna var en stor krigsteknisk innovation och var grunden för de svenska framgångarna i kriget.
Fälgtillverkare
Motor Wheel Corporation
De första Ford 33:orna hade knappast rullat av bandet förrän det även fanns tillbehörsfälgar att köpa till bilarna. Det var ekerfälgar med 36 ekrar och med fälgdiametern 16 tum, fälgbredden 4 tum. Tillverkare var Motor Wheel Corp. Företaget ägdes av William K. Prudden. De var den enskilt största tillverkaren av fälgar 1934. De hade vid den här tiden, 1/3 av den totala US-marknaden. Det tillverkade även 36 ekrars fälgar med bockade ekrar. Genom mindre fälgar kunde man få plats med lite högre däck vilket ökade komforten i bilarna. Motor Wheel tillverkade också 17 och 18 tums fälgar. Dessa hade 32 raka ekrar.
Budd Wheel Company
Företaget var under många år en stor leverantör av fälgar till Ford. Företaget startade i Philadelphia 1912 av Edward G. Budd. 1925 flyttade företaget till Detroit. Förutom fälgar tillverkade de även karosser och allt annat som kunde tillverkas av pressad plåt. Exempelvis karosser till Dodge och senare också järnvägsvagnar och flygplansdelar. Deras stora marknadssegment var rostfri plåt.
Kelsey-Hayes
En annan leverantör av tillbehörsfälgar 1933-34 var Kelsey-Hayes (John Kelsey och Clarence B. Hayes) som även var en av tillverkarna av Fords originalfälgar. De tillverkade 40-ekrars 16 x 4 och 4,50 fälgar med bockade ekrar (bent spokes). De tillverkade även 16 tums fälgar med justerbara ekrar. Som på en vanlig trampcykel. De justerbara fälgarna fanns i bredderna 4”, 4 ½”, 5” och 7”. Numera är fälgarna med de justerbara ekrarna dyra som guld, om de råkar finnas till salu.
Halibrand
En legendarisk fälg, som nu även nytillverkas i aluminium, är de fälgar som Ted Halibrand 1946 började tillverka i magnesium, legerade med zink och aluminium. De var sandgjutna och modellen kallades för Sprint och fanns inledningsvis bara i 18-tum. Fälgarna hade njurformade (kidney bean) hål för kylningen av bromsarna och en centrummutter ”knockoffs” med vingar. 1946 års Indianapolis 500 vinnare, George Robson, använde dessa hjul på sin Thorne Engineering Special. Tidigare hade man använt trådekerfälgar på racerbilarna. Nu blev ”mag wheels” ett begrepp för fälgar av lätta metaller. Ted Halibrand arbetade under andra världskriget som ingenjör hos Douglas Aircraft och blev genom arbetet väl förtrogen med gjutning av magnesium och aluminium. Han tillverkade förutom fälgar också bakaxelutväxlingar (quickchange) på sitt företag Halibrand Engineering Co, som han startade 1947. Han sålde företaget 1979.
Här finns en bra och omfattande amerikansk artikel med bilder om gamla hot-rod fälgar. http://www.roadsters.com/wheels/
Dayton Wire wheels
Företaget har varit i fälgbranschen sedan 1916. Deras första produkter var ekerhjul i metall då biltillverkarnas originalhjul hade träekrar. Företagsnamnet kommer från etableringsorten Dayton Ohio. Deras hemsida kan ge en hel del inspiration för den som letar efter snygga ekerhjul: http://www.daytonwirewheel.com/
Länkar till amerikanska fälgföretag
Rally America http://www.rallyamerica.com/
Wheel Vintiques http://www.wheelvintiques.com/
Early Wheel http://www.earlywheel.com/
Amerikanskt fälg & däck företag
Coker Tire https://www.cokertire.com/
Gäller det däck finns dessa två engelska företag
Nort Hants Tyres http://www.northhantstyres.com/
Longstone Classic Tyres http://www.longstonetyres.co.uk
Vi har tagit med två engelska företag. De har bra sortiment, hyfsade priser och snabba leveranser. Då de finns inom EU så blir det heller inget krångel med tullklarering mm, som kan vara fallet vid privatimport från USA.