Mytomspunnen toppventilmotor

Efter kriget

I takt med att beställningarna upphörde 1946 – 1947, hade de flesta företag i USA, som tillverkat delar till försvarsindustrin, inte längre några efterfrågade produkter. Många företag försökte då använda sina kunskaper, maskiner, utrustningar och personal för tillverkning av någon form av civila produkter. Ett av dessa företag i New York var Ardun Mechanical Company som startade 1941. Först hade de kontorsadressen 37 East 28^Th Street NYC och senare 503 W 56Th St NYC. Produktionen skedd i verkstäderna i Bronx. De hade under kriget som mest haft 300 anställda och deras produktion under kriget var relaterat till explosiv materiel. Företaget ägdes av bröderna Zora och Yura Arkus-Duntov.

Företaget Ardun ändrar någon gång under slutet på 1940-talet namnet till Ardun Engine Company of New York. Troligen inför lanseringen av de nya topparna som skedde på sensommaren 1947.

Förutom tillverkningen av toppar till Ford V8 239 CID block så tog de senare fram Ardun heads även till Ford V8-60 (136 CID) motorn. De var avsedda för midget racerbilar.

George Kudasch, som ritat topparna, slutade på företaget 1948. Han började  då arbeta på Igor Sikorsky helikopterföretag i Connecticut. I början på 1949 gick företaget Ardun Engine Co i konkurs och avvecklades. Resterande lager av Ardun-delar köptes av Stevens Motor Company NY.

Ford-V8 med värmeproblem

Det var välkänt att Fords 239 CID V8 T-motorerna, då de användes i lastbilar och bussar, hade problem med kylningen. Motortypen tillverkades under perioden 1939 – 1948. Senare ”truck and bus” motorer från Ford, var Lincoln V8 337 CID 152 hk som användes 1949 – 1951. Motorn fanns i F7 och F8 trucks.

Orsaken till 239 CID motorns värmeproblem var konstruktion med avgaskanalerna genom motorblocket, men också den täta inbyggnaden i lastbilar och bussar, konstant högt effektuttag och extremt långa körpass. Detta klarade inte 100 hk motorn av. Bussbolagens och åkeriernas önskemål om bättre kylning och mer effekt, uppmärksammades av bröderna Arkus-Dontov. De tog 1947, på extremt kort tid fram nya cylinderhuvuden av aluminium med toppventiler. Aluminium för bättre kylning. Topparna var en total ombyggnad av Ford-motorn från sidventil- till toppventilmotor. Varje cylinder fick nu en egen avgasport. Ombyggnadssatsen, med en ny kamaxel och nya kolvar blev ett +50% kraftpaket och en 239 CI, 100 hk Ford V8 motor kunde nu leverera 160 – 175 hk. Förbränningsrummen var hemisfäriska. Med två, två-portsförgasare, nytt insug och avstämda avgasrör blev effekten närmare 200 hk och ”Ardun heads” användes i flera racerbilar.

Ford tackade nej

Zora Duntov försökte intressera Ford för de nya topparna. De var inte intresserade då Ardun-topparna är betydligt större än de vanliga flathead-topparna och de fick inte plats under huven på en vanlig Ford personbil. Den troligaste orsaken till deras avböjande var Ardun dåliga ekonomiska situation. Vid den här tiden leddes Ford av Henry Ford II och han visste att de skulle fixa överhettnings- och effektproblematiken med 337 CID Lincoln V8-motorn.

Zora Duntov

Mannen bakom företaget Ardun, var Zora Arkus-Duntov (1909 -1996). Hans livsberättelse är som hämtad ur en bra och spännande äventyrsroman. Han föddes 1909 i Belgien, som Zachary Arkus. Tillnamnet Duntov är efter hans ryska styvfar Josef Duntov. Zora hade en kvalificerad utbildning från Berlins Tekniska Universitet. Han och hans bror Yura hade tvingats lämna Europa vid tiden för andra världskriget.

George Kudasch

Topparna ritades av George Kudasch (1916 – 2008), som i juli 1947, tillsammans med sin fru Ariadna, kom till New York från ett uppsamlingsläger i Schweiz. Han var född i Ryssland. Han och Zora Duntov var goda vänner sedan universitetstiden i Berlin och båda talade ryska. George kunde inte ord engelska när han kom till New York. Bara på några månader efter Kudasch ankomst hade de tagit fram en förserie på fem par Ardun-toppar. Den snabba tiden var möjlig då det på Long Island fanns många företag som under kriget tillverkat kvalificerade komponenter till flygplan. De kunde gjuta aluminium och hade en modern maskinpark för bearbetning och hade 1947 en mycket låg, eller ingen beläggning alls.

England

När företag Ardun fick ekonomiska problem 1949 och avvecklades åkte Zora till England och fortsatte 1950 sitt samarbete med Allard. Han hade då med sig det mesta av ritningar, gjutformar och material för de Ardun-toppar som de tillverkade till Ford V8 motorer.

En del av Ardun-topparna tillverkades i New York och en del tillverkades av Sydney Herbert Allards företag i London. På de toppar som tillverkades i USA står det New York på ventilkåporna, eller så saknar de märkning. På de som tillverkades i England finns det en mässingsplatta med namnet Allard.

Zora A-D och Herbert A var båda hängivna racerbilsbyggare och förare. De tävlade bl.a. med två Allard-bilar på Le Mans 1952 och 1953.

GM Corvette

Zora åkte tillbaka till USA 1950, och börjar arbeta hos Fairchild Aircraft.  Men det var snabba bilar Zora var intresserad av och han börjar arbeta hos Chevrolet 1 maj 1953. Zora hade sett att GM var på väg att lansera en s.k. sportbil. Enligt Zoras uppfattning så var det bara en trång tvåsitsig bil med plastkaross, stel bakaxel och en slö 6-cylindrig motor. Långt ifrån hans egen uppfattning, om vad som var karakteristiskt för en sportbil. Men i USA, ett land där ungdomarna höll på med Hot Rods, dragracing och biltävlingar i alla former borde det rimligen även finnas marknad för en riktig sportbil med muskler?

Genom Zora Arkus-Duntov arbete hos GM kom han att bli kallad ”Father of the Corvette” även om det var Harley J Earl och Tom Keating som skapade bilen – Amerikas första sportbil.

Ardun – kuriosa

• 2008 såldes på RM – Sothebys auktionen ett par nya Ardun OHV Cylinderheds passande till en 239 CID V8 Ford-motor för $25300. Vid samma auktion såldes även ett par nya toppar till V8-60 för $28 750.
• Det tillverkades mindre än 300 par 239 CID Ardun-toppar och cirka par dussin till V8-60 motorerna.
• Don Ferguson – Ardun Enterprises tillverkar och säljer nytillverkade Ardun-cylinderhuvuden. Deras webbsida finns här: http://www.ardun.com/ardun_pricing.htm grundpriset är $13950.
• Från 1966 hade Simca do Brazil ett utförande på sina V8-60 motorer med toppventiler. Motorn kallades Emi-Sul 2,5 L, V8 130-140 hk. Konstruktören hette Jean Jacques Pasteur. Från 1967 övertogs företaget av Chrysler USA och fick då namnet Chrysler do Brazil och alla franska medarbetare avskedades snabbt. https://www.allpar.com/cars/adopted/simca/simca-aquilon.html
• För den som absolut vill ha en SBC motor i sin Ford så finns det ”Ardun-fake-heads”, att köpa. Det är alltså ventilkåpor i Ardun Design.